La oss tjene hverandre med glede og i kjærlighet slik vår Herre og Mester gjorde

serving-like-jesusEvangeliet denne 27. søndagen handler om hvordan vi best kan forvalte troens gave til oss, og hvordan Jesus velger å undervise oss om dette, ved å fortelle historien om herren og hans tjener.

 

Vi forstår imidlertid ganske fort at denne tjeneren var sin herres slave, og at herren derfor ikke så noen grunn til å takke ham for alt hans slit, eller til å behandle ham som en likeverdig. En slave er som vi vet et annet menneskes eiendom, og hele hans liv og hans tilværelse skal bare dreie seg om dette ene; å tjene den som er hans herre. Les videre

Ljuset som lyser i mörkret

Kristi fødselsfest

NativityDet är lätt att bli yr i huvudet, när man läser texterna under tiden från Kristus konungens fest fram till juldagen. Kristus konungen kommer vid världens slut och håller räfst och rättarting inför evigheten. Människor får stå till svars för sina gärningar. Det är lätt att bli lite orolig. Hur ska mitt lilla ynkliga liv hålla inför Guds dom? Men Jesus har sagt att han sannerligen inte ska kasta ut den som kommer till honom. Rövaren på korset behöver inte säga mer än några ord för att vägen till himmelriket ska öppnas för honom. Jesu lidande och död blir vår räddning. Våra tillkortakommanden bar han på ryggen i korsvandringen på väg till Golgotha.

Med Advent bryter hoppet fram i fullt ljus. Jesaja och andra profeter talar om Herren som ska rädda sitt folk och målar upp bilden av hur det ska bli i himlen, i Messias rike. Les videre

Innspurt før høytiden

4. søndag i advent, år C

VisitationFjerde søndag er for de fleste en innspurt før høytiden. Vi skal rekke mange ting, ting vi har lovet, huske en gavene, sende kort til noen som venter, besøke en vi ikke har sett på lenge.

Også liturgien er preget av at høytiden nærmer seg, men det gjelder å se, tro og prøve å fatte hva vi er med på når det først hender. Lesningene trekker de store linjene gjennom frelseshistorien, denne lange vandringen hvor Guds folk blir stadig nærmere knyttet til Gud. Folker faller, vender seg bort fra Gud, men han slipper ikke taket, løftene og omsorgen lever videre gjennom trofastheten. Les videre

… se Guds frelse

2. søndag i advent, år C

Winter_roadI evangelieteksten denne annen søndag i advent vandrer Døperen Johannes, Sakarias’ sønn, «omkring i hele landet ved Jordan og forkynte at folket måtte vende om og la seg døpe, for å få tilgivelse for sine synder, slik som det står skrevet i boken med profeten Jesajas ord:

En røst roper i ødemarken : Gjør veien klar for Herren, jevn stiene ut for ham. – Og alt som lever skal få se Guds frelse.»

Et gjennomgangstema for evangelietekstene disse fire adventssøndager er det himmelske lys som kommer inn i verden foran den dag vi skal feire til minne om Jesu fødsel da Ordet, som er Gud, ble til kjød. Les videre

Kristus Konung

Jesus Christ - detail from Deesis mosaic, Hagia Sophia, IstanbulHistorien om David är värd att berätta. Den är en hel roman. David (namnet betyder förmodligen “den älskade”) var vallpojke, den yngste i en stor skara bröder; detta var omkring år 1000 före Kristus. Han var ljuslätt, hade vackra ögon och ett behagligt utseende. I sitt obegripliga rådslut valde Gud ut just denne vallpojke till kung i Israel. Också hans bröder var ståtliga att skåda, men ingen av dem blev vald av Gud. David kallades direkt från sin fårhjord, och Herren befallde sin profet Samuel att ta fram smörjelsehornet och smörja David till konung mitt ibland hans bröder, och det heter att Herrens Ande kom över David från den dagen och i fortsättningen. David var musiker och poet, och 73 psalmer i Psaltaren tillskrivs honom. När den heliga Arken närmade sig Jerusalem gick denne kung ut och dansade av glädje inför den. Han älskade verkligen sin Gud. Han kallas “Israels ljuvlige sångare”, och hans sista ord var: Herrens Ande har talat genom mig, och hans ord är på min tunga.

Les videre

Det faste punktet ligg framfor meg

33. søndag i kyrkjeåret (C)

Frå Arnfinn Harams weblog den 30. november 2009. Han skreiv det til 1. adventssøndag, men det passar også for denne søndagen:

Kjære brør og systre!     Rough road to paradise

(….) Mange kjenner Jesu apokalyptiske tale, hans ord om verdens ende, som noko uhyggjeleg – kanskje fordi dei veit at ikkje alt er som det skal for deira eigen del. Og det er all grunn til å ta det alvorleg, for éin dag skal vi alle verkeleg møte Menneskesonen ”ansikt til ansikt”, som vi høyrde.

Men, brør og systre; vi skal ikkje sjå på dette som ei skræmsle, vi skal sjå det som eit punkt av von, av rettferd, av endeleg siger for det som er rett. Nettopp difor skal vi ”rette ryggen og løfte hodet”! Les videre

Døden er overgangen til livet

32. søndag, år C   funeral_flowers_heart

I novembermåneden inviterer kirken oss til å reflektere over døden. For den troende er denne refleksjonen over døden ikke noe morbid eller makaber. Tvert imot. Kjernen i det kristne budskap er at døden er overgangen til livet.

Ved en begravelse nylig hørte jeg en gråtende mann si: «Nå er det slutt; nå er det over; vi skal aldri møtes igjen.» Men for oss kristne er det slett ikke slik. Kristus har overvunnet døden, og vi trekkes inn i hans seier. Les videre

I dag skall jag gästa ditt hem!

31 söndagen under året, Luk 19:1-10

Sackaios

Sackaios sitter på sitt kontor. Han är tullindrivare. Han har koll på folk som kommer och går, ingen kan passera förbi med varor utan att han kräver pengar av honom. Han har blivit mycket rik. Alla känner honom och fruktar honom.  Han är föraktad och föraktar alla. Så är hans liv, han har vant sig vid det, han väntar sig inget nytt. Les videre

Tilbedelsen i bønnen

30. søndag i det almindelige kirkeår (år C) Luk. 18.9ff

Et menneske kan nå derhen, hvor han i angst kan finde på at spørge sig selv, om det overhovedet nytter noget at be. Findes altså det sted, som Gud ikke kan nå – det ”afsides” sted?

"Fariseeren og tolleren" av Gustave DoréTolderen i templet – han ber. Men hvorfor gør han egentlig det? Godt spørgsmål. Måske var tolderen selv i tvivl. Er der overhovedet nogen mening i at be, når man nu er sådan én som ham. Hvis tolderen var i tvivl, – det var farisæeren ikke. I hans øjne havde tolderen ikke noget at komme til Gud efter. Men glem alt om farisæeren, og hvad han tænkte og ikke tænkte. I stedet lad os se på, hvordan ser det ud inde i tolderen. Ham kan vi nemlig lære meget af. Les videre