Julevangeliet

Kristi fødselsfest, midnattsmessen (År B)

Jul 2014Evangeliet som läses i natt är en av de texter i Bibeln som antagligen är mest bekant till alla kristna. Även om kyrkan skulle kännas främmande och man sällan besökte mässan, är denna text utan tvekan det ställe i Bibeln som man kan nästan utantill. Julevangeliet är starkt förknippad med en av de viktigaste festerna under kyrkoåret – en fest som firas till och med av dem som inte vill ha någonting med kyrkan eller ens religionen att göra. Texten väcker säkert många minnen och känslor i oss: minnen från jular för tiotals år sedan, jular med avlidna släktingar eller vänner, jular som kanske inte var så lyckade men även jular som präglades av samvaro och kärlek. Julevangeliet har blivit en del av vårt eget livslopp; ett evangelium som följer oss på vår väg mot Guds rike.

En särskild egenskap av Guds ord är emellertid dess förmåga att tilltala åhöraren på nytt varje gång det läses. Även om vi kunde texten utantill är det värt att lyssna noga och ge evangeliet möjligheten att tilltala oss på ett helt nytt sätt. Låt oss i år ta en annan synvinkel till julevangeliet: Dagens evangelium är full av olika figurer men en av de viktigaste är den helige Josef. Han är den person som initierar hela händelseförloppet: ”Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem.” Josef nämns emellertid bara två gånger i detta evangelium, i stället ovan samt när herdarna kommer till krubban. Josef är hela tiden närvarande, men han gör inget nummer av sig själv. Han skyddar den heliga familjen, men han befinner sig i bakgrunden. Å andra sidan karakteriseras Josef av total tystnad. Ett känt faktum är att han inte säger ett enda ord i Bibeln. Trots detta är han med i händelserna och förverkligar därigenom Guds vilja. Genom enkla gärningar, genom att förneka sin egen vilja och följa Guds vilja i stället. Vilket exempel för oss alla och för hela Kyrkan! Hur svårt det är för oss att tiga och att låta bli att tränga oss i förgrunden i livet! Den helige Josef tar inte den ledande rollen i stallet i Betlehem; han låter Jesus få den plats som tillhör honom. Josef skulle kunna skryta över sitt nyfödda barn till alla dem som kommer för att se Jesus men det gör han inte. Han låter även Maria ha en centralare plats vid Jesu sida. Det finns inget egoistiskt i Josefs beteende. Hans ödmjukhet lyser genom evangeliet även om han inte nämns så ofta. Josefs exempel är speciellt viktig för oss dominikaner. Den salige Hyacinthe-Marie Cormier O.P. skriver nämligen i sin utomordentliga bok ’L’Instruction des Novices’ om hur stor betydelse tystnad har för kristna. Enligt honom skyddar den mot mycket ont och är ett effektivt redskap för förvärvning av dygder. Tystnad främjar också kontemplationens och bönens anda i oss. Fr. Cormier går så långt att han skriver att tystnaden ger själen sådan frid och glädje som överträffar alla sinnliga njutningar. I jul kan vi fråga oss om vi har samma attityd som den helige Josef vid krubban. Har vi gett Gud den främsta platsen i vårt liv? Vi borde göra som Josef och stå i bakgrunden och låta tystnaden göra utrymme i vårt liv för kontemplationens anda, som ger oss sann lycka och glädje.

Nikodemus Heikman Legdominikaner, Helsinki

Nikodemus Heikman
Legdominikaner, Helsinki

Legg igjen en kommentar

Din e-postadresse vil ikke bli publisert. Obligatoriske felt er merket med *