Vill du ha en vän i himlen? Vänd dig till Josef!

Festen for den hellige Josef

Den hellige JosefMaria i Bibeln verkar vara en ung, levande, intelligent, positiv och handlingskraftig flicka med förmåga att jubla och vara glad. Men under årtusendena som gått har det fantiserats åtskilligt om henne, inte minst i konsten: Maria som skönhetsdrottning i gips, sorgsen Maria i slöjor på ikonerna. Hon utnämns till drottning av allt möjligt, något som jag tror hon i högsta grad ogillar.

Men fantasierna runt Maria ger en frihet att även fundera över Josef med fantasins hjälp.

Ser ni honom? Han står där i arbetskläder. Ansiktet är lite rynkigt och bränt av solen. De små glittrande ögonen med skrattrynkor runt omkring är de godaste man kan se hos en människa. På sitt enkla vis är han en trygg famn för den som söker hans hjälp, och det tror jag grannar och släktingar gjorde och det har många människor genom historien gjort, inte minst Teresa av Avila och påven Franciskus.

Är han pappa till Jesu systrar och bröder eller tillhör de klanen? Det vet vi inte. Han lär ju ha varit äldre än Maria och det är kanske inte så konstigt, om hon nu var bara barnet.

Vi vet hur han ställde upp för henne, inte försköt henne när hon blev med barn, tog hand om henne och barnet och flydde till Egypten för att rädda Jesusbarnet. Hela tiden lyssnade han på ängelns röst i drömmar.

I Jesu förkunnelse hör vi både Marias och Josefs röster. Maria talar om hur det går om man sätter okrympt tyg på ett gammalt plagg, om man häller nytt vin i gamla vinsäckar. Jesus är med henne och matar hönsen och kycklingarna. Josefs röst hör man när Jesus talar om hur man ska lägga grunden till ett hus, hur man skiljer säden från ogräset. Han visar barnet hur ett litet senapskorn kan bli ett stort träd. Josef och Maria har säkert invigt Jesus i sabbatsfirandet hemma. De hade inte råd att erbjuda något stort offer, när de skulle bära fram honom i templet till reningen, så det fick bli två turturduvor.

Varje år gick Josef och Maria med Jesus till templet vid påsktiden. Förmodligen bar Josef pojken när han var för liten att gå själv. Ser ni honom med barnet på axlarna? När Jesus var tolv år satte han sig och lyssnade på lärarna i templet och ställde frågor. Hur Josef och Maria kunde tappa bort honom under hemvägen och gå en hel dag utan att se honom är lite gåtfullt. Vad gjorde de då? Hade de en massa andra barn eller gamlingar att se till och var fullt upptagna? Visste de att Jesus klarade sig bra själv? Men klart oroliga var de när de äntligen hittade honom i templet efter tre dagars letande.

Efter det hör vi inte talas så mycket mer om Josef. Dog han eller förde evangelisterna bara över intresset på Jesus och Maria? Att människan Jesus blev en så kraftfull och samtidigt ömsint människa kan vi nog inte tacka bara Fadern för, utan också Maria och Josef. Josef som stod där bredvid Maria och det nyfödda barnet och upplevde en intensiv lycka, samtidigt som han gjorde sitt bästa för att de inte skulle frysa och ordnade med hö i stallet så att det skulle vara mjukt och skönt för Maria med barnet.

Många av oss har goda erfarenheter av Josefs förböner. En mer trofast och pålitlig förebedjare kan man inte hitta.

Ylva-Kristina Sjöblom, skribent och översättare, lekdominikan i Stockholm

Ylva-Kristina Sjöblom, skribent och översättare,
lekdominikan i Stockholm

Legg igjen en kommentar

Din e-postadresse vil ikke bli publisert. Obligatoriske felt er merket med *