En julkrönika

De första kristna var inte så intresserade av biografier. Jesu död och uppståndelse var det som sysselsatte deras tankar. Först senare började de fundera över hur början av Jesu liv såg ut.

Evangelisten Matteus såg Jesu liv ur judisk synvinkel och började hans släkttavla med Abraham. Lukas, hedningarnas företrädare tänkte ur hela mänsklighetens perspektiv och började sin genealogi med Adam, den första människan. Markus säger ingenting alls.

Evangelisten Johannes går ännu ett steg längre än Lukas. Han börjar med Gud. I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. Ordet var liv och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det. (Joh 1-1-5)

Här ser man tydligt att Jesus var Gud, Sonen, som blev fullt ut människa i det vi kallar inkarnationen.

Även Paulus talar i Efesierbrevet och Kolosserbrevet om hur Ordet, Han, fanns i Gud och var inblandad i skapelsen: Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden. […] Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. (Kol 1:15-17)

Israels folk hade länge väntat på Messias, Frälsaren. På honom ställdes stora förväntningar. Jesaja väntar på ett barn. På detta barn ställs orimliga förväntningar:

Ty ett barn har fötts,

en son är oss given.

Väldet är lagt på hans axlar,

och detta är hans namn:

Allvis härskare,

Gudomlig hjälte,

Evig fader,

Fredsfurste. (Jes 9:6)

Det vi firar är att detta barn nu äntligen föds. En enkel flicka i 14-15-årsålder, blir den ark (det förgyllande skrin som det står om i svensk folkvisa: Du ädela ros och förgyllande skrin) där Gud vill födas till jorden. Marias make Josef har förstått att barnet är från Gud och stöder henne helhjärtat. Men barnet föds under en strapatsrik resa. De var tvungna att resa från Nasaret till Betlehem för att skattskriva sig. Det hade kejsar Augustus bestämt. Maria som måste ha varit höggravid hade antagligen en ansträngande resa. Lyckligtvis verkar hon ha varit ung och frisk.

Ändå var hon alldeles ensam med en betydligt äldre man och ingen kvinna i närheten, när värkarna satte in. Mamma Anna var långt borta. Till råga på allt fick de ingenstans att övernatta. De fick bo i ett stall. På golvet i detta förmodligen kalla stall födde Maria den lille som fick namnet Jesus. Full av omsorg om honom lindade hon honom och lade honom i djurens matkrubba.

Så valde Gud att komma in i världen, som ett litet barn. På hans fjuniga lilla huvud skulle hela världens räddning vila. Hans lindade små armar skulle en dag sträckas ut på korset och omfamna världen. Många människor anade att det var något speciellt med barnet. Herdarna fick höra änglarna sjunga: ”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han utvalt.” (Luk 2:14) Även några österländska stjärntydare som visar att frälsningen inte bara gäller Israel utan hela världen kom med gåvor till honom, guld rökelse och myrra. Gåvorna visar att de i den nyfödde bebisen kände igen Messias.

Även vi faller ned och tillber det nyfödda barnet och ber att han ska födas också i vårt hjärta och växa till där.

Ylva-Kristina Sjöblom, legdominikanerfraterniteten i Stockholm

Innlegget er tidligere publisert i «Världen i dag» den 21. desember 2012.

Legg igjen en kommentar

Din e-postadresse vil ikke bli publisert. Obligatoriske felt er merket med *