Det enda som räknas

søke Gud6. søndag i påsketiden, Apg 15,1-2.22-29, Åp 21,10-14.22-23, Joh 14,23-29
Dagens evangelium är en milstolpe på väg mot Herrens himmelsfärd. Jesus förbereder sina lärjungar för ett självständigt liv på jorden utan sin fysiska närvaro. Han gör detta genom att lämna oss ett svårt men också klart bud: Bevara mina ord. Herrens uppmaning kombineras med kärleken till honom. Om vi inte följer Kristi ord, älskar vi inte honom. Dessa ord låter stränga. Det är bra att märka att Jesus inte är någon mild gurufigur som småleende delar ut visa livsråd. Nej, han talar klartext och kräver av oss radikal livsförändring och efterföljelse. Jesus har ingenting att göra med den form av religiös shoppande som många i dag utövar. Vi kan inte välja och vraka i Jesu bud som om det var fråga om någon New Age –lära där man väljer det som passar en bäst. Vi måste vara helhjärtat Jesu lärjungar och sträva efter att bli alltmer likadana som han. Det är den enda vägen till sann lycka.

Kristus lämnar lärjungarna men de lämnas dock inte ensamma. Han lovar att sända dem den Helige Ande, Hjälparen som ska lära apostlarna allt. Denne Ande kan också vi lita på. Det händer ofta i vårt dagliga liv att vi är rädda för att fatta beslut och binda oss på något sätt. Vi är rädda för konsekvenserna och för att våra beslut begränsar våra möjligheter att välja i framtiden. I dessa svåra situationer bör vi be till den Heliga Ande att Han skulle hjälpa oss att välja den rätta vägen, Jesu väg.

Jesus gör det också helt klart till sina åhörare hur man kan möta sann Gud. Han är själv den enda vägen till Gud. Genom att bevara Kristi ord kommer vi till Fadern. Hur många letar idag förgäves efter Gud i skuggorna som inte har något att göra med Kristus? Han och hans kyrka är det enda som vi behöver för att kunna möta Fadern. Hur ofta glömmer vi att vi kan möta Herren när som helst i tabernaklet i varje kyrka? Vi katoliker behöver inga östasiatiska meditationtekniker eller kanaliserade änglabudskap för att komma närmare Gud. Kyrkans tradition ger oss nycklarna till ett fruktbart möte med Fadern. Tar vi vara på möjligheten att som vår Fader Dominicus tala hela tiden med Gud eller om Gud? Detta kräver av oss en daglig inre förnyelse, upprepade försök i vardagen att leva i Guds närvaro. Det är inte lätt men det viktigaste är vår uppriktiga kärlek till vår Herre. Det är det enda som räknas.

Nikodemus Heikman,

Legg igjen en kommentar

Din e-postadresse vil ikke bli publisert. Obligatoriske felt er merket med *