Ljuset som lyser i mörkret

Kristi fødselsfest

NativityDet är lätt att bli yr i huvudet, när man läser texterna under tiden från Kristus konungens fest fram till juldagen. Kristus konungen kommer vid världens slut och håller räfst och rättarting inför evigheten. Människor får stå till svars för sina gärningar. Det är lätt att bli lite orolig. Hur ska mitt lilla ynkliga liv hålla inför Guds dom? Men Jesus har sagt att han sannerligen inte ska kasta ut den som kommer till honom. Rövaren på korset behöver inte säga mer än några ord för att vägen till himmelriket ska öppnas för honom. Jesu lidande och död blir vår räddning. Våra tillkortakommanden bar han på ryggen i korsvandringen på väg till Golgotha.

Med Advent bryter hoppet fram i fullt ljus. Jesaja och andra profeter talar om Herren som ska rädda sitt folk och målar upp bilden av hur det ska bli i himlen, i Messias rike. Les videre

Innspurt før høytiden

4. søndag i advent, år C

VisitationFjerde søndag er for de fleste en innspurt før høytiden. Vi skal rekke mange ting, ting vi har lovet, huske en gavene, sende kort til noen som venter, besøke en vi ikke har sett på lenge.

Også liturgien er preget av at høytiden nærmer seg, men det gjelder å se, tro og prøve å fatte hva vi er med på når det først hender. Lesningene trekker de store linjene gjennom frelseshistorien, denne lange vandringen hvor Guds folk blir stadig nærmere knyttet til Gud. Folker faller, vender seg bort fra Gud, men han slipper ikke taket, løftene og omsorgen lever videre gjennom trofastheten. Les videre

… se Guds frelse

2. søndag i advent, år C

Winter_roadI evangelieteksten denne annen søndag i advent vandrer Døperen Johannes, Sakarias’ sønn, «omkring i hele landet ved Jordan og forkynte at folket måtte vende om og la seg døpe, for å få tilgivelse for sine synder, slik som det står skrevet i boken med profeten Jesajas ord:

En røst roper i ødemarken : Gjør veien klar for Herren, jevn stiene ut for ham. – Og alt som lever skal få se Guds frelse.»

Et gjennomgangstema for evangelietekstene disse fire adventssøndager er det himmelske lys som kommer inn i verden foran den dag vi skal feire til minne om Jesu fødsel da Ordet, som er Gud, ble til kjød. Les videre

Sanningen

Kristus Konungens dag (B)

Den som hör till sanningen lyssnar til min röst. (Joh 18:37)

Rylands Papyrus (P 52)I den egyptiska ökensanden har man hittat tiotusentals papyrusfragment från antiken. De har bevarats av torkan från att ruttna bort. Bland kvitton, brevutkast, räkenskaper och annat banalt skräp (men också sopor blir intressanta efter tvåtusen år) fann man en liten lapp som nu förvaras i Rylands Library i Manchester. Det bär den vetenskapliga beteckningen Papyrus Ryl. Gr. 457, eller, vetenskapsmän emellan, p52.

På framsidan uppfattar man de grekiska orden inte någon, ge tillkänna, dö, på baksidan vittna, sanningen, säger till honom.

Lappen är det allra äldsta fragmentet av Nya testamentet, från cirka år 130, och innehåller några brottstycken ur dagens evangelium, scenen med Jesus inför Pontius Pilatus, med andra ord, dagens evangelium. Den lilla lappen är en av de äldsta konkreta länkarna mellan oss och Jesu tankar. Les videre

En fullbyrdelse og en forløsning

33. søndag i det alminnelige kirkeåret, år B

St MichaelPå den tid skal Mikael stå fram, den store fyrsten som står ved dine landsmenns side. Det skal komme en trengselstid som det ikke har vært maken til helt siden folkeslag oppsto. På den tid skal ditt folk bli berget.

Jesus Kristus har for alltid tatt sete ved Guds høyre.

Da skal de få se menneskesønnen komme i skyene, i all sin makt og herlighet.

La fikentreet tjene som eksempel: når grenene blir myke og treet får løv, da vet dere at sommeren er nær.

Gjennom hele Guds folks historie har profetene, inspirert av den hellige Ånd, forutsagt enten dom, straff og undergang eller håp og frelse. De apokalyptiske bøkene har gitt folket perspektiv i fremtiden men også realisme for den nærværende tid: ingen frelse uten omvendelse her og nå. Dette er blitt utformet i den mest dramatiske kunst, over kirkeportaler på gotiske katedraler og i dikt som Dantes Divina Comedia og Draumkvedet. Les videre

De skriftlärda och änkan

32. søndag i det alminnelige kirkeåret, år B

Den fattige enkenJesus är i Jerusalem, hans lidande och hans död är nära. Det är sista gången han talar till folket och enda gången i Markusevangeliet han talar om de skriftlärda och inte till dem.

Hans undervisning är en varning. Det handlar om att urskilja det som kommer från Gud och leder till livet och det som inte gör det.

De skriftlärda vill synas, bli hälsade och ärade. De drar uppmärksamheten till sin egen person. Hur skall de kunna tro ”som vill bli ärade av varandra och inte söker äran hos den ende Guden?”(Joh 5:44)

Deras långa böner är en lögn, deras hjärtan är inte vända mot Gud, de är självupptagna, förblindade av sin egen förträfflighet och ser varken änkan eller nödlidande omkring sig. Les videre

Liten betraktning for Allehelgensdag

Allehelgensdag


All Saints 2015Vi har feiret helgener hele kirkeåret igjennom, dag ut og dag inn – så hvorfor feire dem under ett?  Det er ingen fare for at noen av dem vil gå i glemmeboken.  Dessuten vil vi gå gjennom hele rekken på ny i neste kirkeår, og årene deretter.

Tanken bak festen er nok en litt annen.

For alle de helgener som Kirken i sitt uutgrunnelige klarsyn har funnet verdige til kanonisering, er bare en mindre flokk i sammenligning med de helliges totale tall.  Det må være langt flere hellige enn de kanoniserte.  For sistnevnte gruppe består av kvinner og menn som Kirken har satt opp som forbilder for oss, all den tid deres navn og eksempel er kjent.  Moder Theresa og Maximilian Kolbe er nærliggende eksempler på moderne helgener. Les videre